SEX MÅNADER AV SOLSKEN

IMG_6820.JPG

WOW vad tiden flyger fram. Att få barn har varit som att sätta på "snabbspola" på the Sims (ni som fattar fattar.) Idag fyller pluttarna sex månader. Sex månader. Om lika lång tid som det gått nu - dvs ingen alls - fyller dom alltså ett år. Helt ofattbart, men det är väl bara att finna sig i det. "Helt plötsligt är dom 30" säger ungefär varenda person vi träffat som själv har vuxna barn. Kan bara föreställa mig.

Jag hade absolut ingen relation till tvillingar innan tjejerna kom. Känner inte så många som är tvillingar, hade som sagt aldrig tänkt tanken att jag skulle få tvillingar själv. Tänkte väl mest: fy vad jobbigt, haha. Men sedan jag blev mamma till två på en gång har jag verkligen förstått att tvillingar är en grej. Flera har sagt att det är deras "högsta dröm" att få tvillingar, människor stannar oss på gatan, kan inte låta bli att börja prata på bussen eller i affären, vill dela med sig av egna tankar kring hur det är att vara tvilling, ha tvillingar eller vilja ha tvillingar. Jag tycker det är jättekul! För det mesta är det ju bara roligt när folk vill prata, och många vill gärna komma med stöttande tröstande ord. Det har blivit en del medlidande blickar och händer på axeln som försäkrar "vi vet vad ni går igenom, det blir bättre!" och vi tackar och tar emot, men vågar knappt berätta hur mysigt och ärligt talat rätt enkelt vi haft det hittills...

IMG_6818.JPG

Ava och Ines är nämligen två glada små skitar. Våra älskade solskensbebisar. Dom är nöjda med sin tillvaro för det mesta, men är det något som fattas ryter dom ifrån! Självklart blir det skrikfest och panikgråt ibland, men det går alltid att lösa med mat, sömn, ny blöja eller miljöombyte. Oftast behöver vi inte felsöka särskilt länge. Dom gillar att äta, sova, ligga i babygymmet och åka i vagnen. Dom har börjat rulla runt från mage till rygg och tvärt om, och försöker ihärdigt kravla sig framåt (vilken dag som helst kryper dom säkert, och då lär det bli action här hemma...) Dom älskar att träffa nya människor och charmar brallorna av alla vi möter. 

IMG_6819.JPG

Det känns nästan fel att skriva, för det här med att ha småbarn är ju inte direkt känt för att vara smooth sailing... Men det första halvåret har faktiskt varit lätt. Efter första tiden på neonatal har allt känts som en ständig nedförsbacke och det blir bara roligare för varje dag. Så vi passar på att glädjas så länge det varar!

IMG_6821.JPG

En stor anledning till att vi har haft det så fint hittills är människorna i vår närmsta omgivning. Kan inte tacka er nog <3 Mina föräldrar och Pers föräldrar som ställer upp på alla tänkbara sätt. Våra vänner som inkluderar vår lilla familj i allt, utan att tveka. Dessa fina bilder tog Anna på oss i helgen när vi firade Matildas 30-årsdag i Falsterbo, precis som vanligt - men samtidigt helt annorlunda från alla tidigare födelsedagar. Denna gång hade vi ju Ines och Ava, och Anna och Olle hade sin Ingrid! Det var det första högtidliga mötet för lilla 2018-gänget. Redan BFFs. Vilken lyx att ha vänner från start!

Och Per. Världens bästa pappa. Som har kunnat jobba 75% hela våren och komma hem till oss varje dag vid 15-snåret. Att se tjejernas ansikten lysa upp så fort de får se sin pappi är favoritstunden på dagen. Det hade aldrig kunnat kännas så här lätt om jag inte haft dig, om vi inte haft varandra. Att det är lika självklart att jag kan dra iväg på bokklubb, som att du kan gå och träna. Att jag kan gå på AW eller ta ett Kallis-bad och du kan ta en öl med dina vänner. Det har varit självklart, för oss, men i det är ju långt ifrån självklart för alla - så det tål ändå att påpekas. Är så stolt över oss. Sex månader av lycka, och hur de kommande sex månaderna än blir så blir de bra, de med.